Inatt landade vi på Newarks flygplats. Det såg ut som ett halvbombat ruinland med färgglada mexicaner överallt. Vi försökte få kontakt med folk men alla var svenskar eller finnar, ingen kunde engelska eller visste vart vi skulle ta vägen. Till slut hittade vi ett stort köpcentrum. Jag hade just upptäckt att jag glömt både väskvågen och adaptern för att ladda mobilen. Inne på köpcentrumet fanns ett badhus där massor av barn badade. Där såg vi för första gången amerikaner. De var poliser i mörkblå uniformer som agerade badvakter. Efter att varje barn hade hoppat från trampolinen fick de genomgå en kort kontroll av polis efter för att se om de var skadade. Vi fortsatte i jakt på att kunna tala med en amerikan om vart vi kunde köpa våra saker. På något vis var vi ute efter ett Apotek. En polisman kom plötsligt gående mot oss men vi tvekade att säga något, han hade sidospeglar på glasögonen och gick konstigt. Kroppen gick framåt men huvudet var vänt bakåt. Han påminde om en zombie. Vi tyckte det var fantastiskt att han ändå hade kunnat bli polis.

Sen vaknade jag av något ljud så jag fick aldrig veta hur det gick för oss. Det var iaf en läskig känsla att vara så bortkommen och inte få någon hjälp. Allt var läskigt. Fy fasiken.

Idag är det onsdag. Imorgon ska jag växla pengar och gå på bio med min man. På fredag ska jag klippa mig inför resan och min lillebror kommer nog förbi hemma. På lördag ska mellankillen på träningsläger och på söndag ska jag packa och träffa Pennan. Hoppas man kan somna på kvällen.